Vart finns medmänskligheten och samvetet??

Jodå
Flytten var jobbig, men det gick bra. Upp tidigt och lyfta allt och städa. D körde en massa mil med min hyrda minilastbil och var en duktig förare, först från Jkpg till Örebro, sedan Örebro till Gbg. Mor o far kom till Götet för att hjälpa oss att bära. Tack för hjälpen D, mor o far! Men OJ! vad första kvällen i lägenheten kändes konstig. D sov här till måndagen vilket var skönt, jag hade inte velat vara själv just då.

-----------------------------------------------------------------------------

Första dagen...det var ju oxå ett välkomnande. Jag skulle ta en promenad till Frölunda Torg, gick lite vilse och kom in på lite cykelvägar. När jag kommer där gående ser jag en man ligga på vägen med en hund bredvid sig. Hmm, det där såg skumt ut tyckte jag, och tänkte ta en omväg, men neee....jag måste gå förbi och titta. Och när jag går förbi mannen är det ingen vacker syn som möter mig. Blod över hela ansiktet och ansiktet helt sönderslaget. Han är yr och medtagen, och till råga på allt var han onykter. Hunden låg troget snällt bredvid...Jag börjar prata med mannen och säger att jag ska ringa 112. Han förstår nog inte alls vad som hänt och tycker inte det är nödvändigt. Jag orkar inte dra hela historien, men det hela slutar med att jag ringer 112, och jag sitter vid mannen i över 1 timme och håller upp hans huvud och pratar med  honom och väntar på ambulansen. Men det värsta av allt med denna historia! Det är att INGEN reagerade tidigare, för det var mycket folk i rörelse i området och blodet var intorkat så mannen hade legat där en stund, säket 20 minuter minst. Jag fattar det inte och bli såååå förbannad på det skygga svenska folket. Om det var att hunden, ngn blandras av  rottweiler låg bredvid, eller att han var onykter, det vet jag inte....En äldre man kom sen senare och satt där med mig, och vi försökte lösa hundfrågan...ringde den skadade mannens vänner via telefonnr vi fick från hans mobil, för annars skulle ju hunden blivit tvungen att tas in på polisstationen. Allt löste sig väl, men jag var mäkta arg och vad hände med det svenska samvetet, och vart finns medmänskligheten? Det finns ingen och det gör mig frustrad och ledsen. Jag var inte stolt denna dag över att bo i Sverige...

-----------------------------------------------------------------------------

Men! Efter ett par dagar här börjar det kännas jätte bra!!! Jag har idag skrivit in mig, skaffat böcker, lånekort, kopieringskort och börjat fixa i lägenheten. Göteborg har visat sin fina sida, med mysiga fik, fint väder och klippor utanför mitt köksfönster, där även ett äppelträd växer =)

-----------------------------------------------------------------------------

I morgon ska jag faktiskt ut och dricka några öl med en ny bekantskap. Det ska bli skoj!
-----------------------------------------------------------------------------

Jag ska även nämna att det var en riktig rolig helg i Jkpg med Parksommar med Backyard Babies och Takida. Rolig förfest och kul att träffa alla nära och kära!


Jag ser förövrigt fram emot en fin höst med sprakande färger och nya kriminologiska insikter.


/Sofia

I rörelse

"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr"

/Karin Boye

Den här dikten hade jag nerskriven i min resedagbok jag bar med mig under min 9 månadersresa i världen. När jag satt själv på planet, eller när jag reste till något nytt ställe citerade jag alltid den sista meningen: "Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äve ntyr". Den passar även nu, när mitt flyttlass på söndag går ner mot Gbg. Förväntansfull och spänd över det nya som väntar mig.

Det intressanta är att jag verkligen lever i en kappsäck. Det är något helt otroligt hur jag far runt överallt med min väska. När jag och D i helgen gick från centralen till hotellet sa vi att det känns som om vi jämt reser runt med våra väskor. Jag riktigt längtar efter att snart få börja bygga mitt näste på riktigt. Om 1,5 år hoppas jag att det är färdigflyttat. Problemet är bara staden, vilken stad vi kommer att hamna i. Det råder lite meningsskiljaktigheter kring detta....

Godnatt
/Sofia

Tänkt att vara ung på efterkrigstiden

Nu ska jag ta tag i det här.
Bloggandet alltså!!

Om 1,5 vecka flyttar jag till Göteborg. Äntligen fick jag tag på en lägenhet, har skrivit kontrakt och fått nycklarna. Det ska bli sååå spännande, själv i en helt ny storstad, en stad jag tror att jag kommer att trivas väldigt bra i!!

Vet ni, jag skulle verkligen vilja varit runt 20 år på efterkrigstiden, runt 1950. Jag vet inte riktigt varför, men jag ser det framför mig. Allt började blomma upp igen, hoppet började tändas, stora balsalar, jazzmusik, stiliga män, glada skratt. Självklart ser jag allt i svartvitt ;) I vilket fall, det hade varit något det. För att inte tala om, tänk att vara ung då rocken började ta fart!


Elivs - The King


Jazz, var vi på igen för några veckor sedan, det var ett band från Wales. Ojoj vad bra det var =) Det svängde som tusan och de gamla gubbarna jammade för fullt! På tal om musik, nästa helg blir det Parksommar med Takida och Backyard Babies. Ooo, skoj!!

Imorgon åker jag till Sthlm, min kära befinner sig där, så jag ser fram emot en mysig helg i hufudstaden.

Är sommaren slut nu???

/Sofia